01 juli 2018

Sekunden precis innan

Ibland är det som att tiden står stilla, ett vakum, en bubbla och även om den känns för evigt just då spricker den och då händer allt på en gång. Allt det som stått stilla, på kö. Jag tänker att det gäller att våga följa med då, inte bromsa eller styra åt sidan utan att faktiskt våga vila tanken i att det är mycket på en gång och att det är okej. Inatt låg jag vaken och lyssnade på sommarprat samtidigt som jag matade lilla med vätskeersättning. Hon sov. Vid tre var det ljust som mitt på dagen ute. Fast månljuset är helt klart lugnare än solljuset.  Jag tänker att det är som att med skräckblandad förtjusning sitta i en bergodalbanevagn och påväg upp för den första alltid superbranta uppförsbacken istället för att spänna sig och i samma sekund som vagnen tippar över kröken spänna sig och skrika av adrenalinet och skräcken slappna av luta sig tillbaka, öppna ögonen och le. Stormen kommer om stormen kommer.



Bästa idag var att få hämta stora tunga riktiga verktygslådan i snickarboden för att laga tågbordet som behövde en ny skruv. En stolt fyraochetthalvtåring radade upp alla skruvmejslar och började planera för att bygga en trädkoja. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar