30 juni 2018

Ro i själen

Känslan när en kliver in i den stora stora fårhagen, går tvärs över och baggarna som ligger utspridda i skuggan av träden bara slår ett öga mot oss för att sedan fortsätta med sitt är en sån otroligt stor känsla av ro i själen. Att leva sida vid sida, ge varandra det utrymme som behövs. Vi har valt platsen därför får vi också se till att den blir så pass bra att de inte saknar något, att de kan leva som vore de fria. Det har tagit några år att lära sig. Blod svett och tårar. Traumatiska upplevelser och  lyckan att få se lammen födas och växa upp. Får är starka djur, de kan lära oss mycket. Även om det vissa stunder kännts som ett omöjligt evighetsprojekt så finns det heller ingenting annat som hittils kunnat lära mig så här mycket på såhär kort tid. Ro i själen är trots allt något av det de allra flesta söker hela livet. 


29 juni 2018

Melonglass

Lillasyster är sjuk och sängliggandes så när hon somnade passade vi på att göra egen isglass på melon. Skär bort skalet, pilla bort kärnorn, mixa, fyll i formarna och stoppa in i frysen. Vi använde vattenmelon men det går säkert med flera sorter. 


28 juni 2018

Att gå över ån efter vatten

I min värld är det lite bakvänt att lämna bort barnen hela dagarna för att tjäna pengar så en kan köpa svindyra röda körsbär i plastförpackning istället för att plocka körsbär på från trädet på tomten. Med barnen. 


Jag vet, jag vet. Ibland, ganska ofta, så längtar jag tills jag kan härja fritt igen. Jobba hur mycket jag vill utan att ta hänsyn till mellis, lunch, mellis igen, sovstund, middag, kvällis och alla andra hålltider som automatiskt följer med barnen. Så jag förstår. Men det är lite som att gå över ån efter vatten?

Dygnet runt

En tanke som slog mig idag är att arbetstiden vi har här är väldigt relativ. Antingen jobbar vi hela tiden, dygnet runt. Eller så jobbar vi inte alls. Det betyder dock inte mer än att vi definierar saken olika, samma sysslor görs oavsett.  Vad är ett arbete? Var går gränsen? Ikväll fick jag sällskap till kvällsvattningen av två stadsbor. Och inte vilka stadsbor som helst. Fantastiska Frida och hennes vän är här för att tävla i helgen. Det är en tradition vi har och kanske årets festligaste tradition. Nästan i klass med nyår. 

27 juni 2018

Frukt & bär

Förra året var det väldigt lite frukt på äppelträden och inte ett enda körsbär syntes till. Nu är både äpple och päronträdet fulla med kart och körsbären börjar mogna. En lyxig skatt att ha allt det utanför dörren. 


26 juni 2018

Morgonkaffet

Vi gick upp sådär tidigt så att barnen inte ens märker att det händer något för att flytta fåren till mera bete. Det är så energigivande med morgonsolen och den friska luften. Det är fint att kunna säga en hel mening utan att bli avbruten med "mamma" "mamma" "mamma" och dessutom, morgonkaffet har aldrig smakat så gott som efter lite arbete.

24 juni 2018

Midsommarafton & midsommardagen

Vid lunchtid anlände våra gäster och vi lagade lunch tillsammans. Sill och potatis, köttbullar, bröd och kanske den godaste västerbottenpajen jag ätit. Efteråt svängde vi förbi midsommarfirandet nere i byn en liten stund innan det var dags för midsommarstången att byggas hemma. Strax innan middagen stod den där och med tanke på bristen på blommor blev den riktigt fin. 


Jag jobbade inte på hela dagen. Förutom att fodra djuren så bestämde jag mig för att inte göra minsta lilla och även om det kliar i fingrarna var det skönt att få lite ledigt. Det är svårt när en bor och lever sitt jobb. Jobbar sitt liv. Men det tog jag igen på midsommardagen. Baggarnas nya beteshage är nästan färdig nu och snart  får de gå ut där och äta massor med fint gräs igen. Höbalarna är utplacerade på lagringsplatser inför vintern och detta högtidsfirande är över. En liten undran dock, när tar en bort midsommarstången?

21 juni 2018

Regnet

Nu är det här. I två dygn har det öst ner och mättat den torra marken. Det är vatten överallt, vi har fyllt varenda liten hink vi har. Allt  i köksträdgården har ökat till dubbel storlek. Vi andas ut för en sekund, stannar inne, men håller snabbt andan igen när hjortarna spränger fårstaketet närmast bilvägen. Det är som en extremsport där regler och förutsättningar ständigt förändras. Lika fantastiskt och underbart som frustrerande och tröttsamt. Imorgon blir det fest och idag skall det förberedas. Städning och pynt står på listan idag.

19 juni 2018

Fruktspett


Ett helt klart fantastiskt mellanmål som fungerar lika bra en tisdag som på fest. Ta ett grillspett per person och fyll med bitar av frukt. Äpple. päron, vindruvor, banan, äpple, mango, melon eller vad som finns hemma. Väldigt uppskattat här. 

18 juni 2018

Förebild - ett tydligt ord

Jag skall vara väldigt rakt på sak och säga det du redan vet men försöker förtränga, precis som jag själv gör. Barnen gör inte som vi säger utan som vi gör. Vi är alla själva ansvariga för att vara förebilder för barnen, våra egna och andras. Att förvänta sig ett felfritt uppförande (som skulle de nu ens existera och vem är domaren?) är alltså helt meningslöst eftersom ingen av oss lever livet fläckfritt och utan undantag. Allt börjar med mig själv. Dig själv. Det fina med detta är också att möjlighet ges till att lära barnen att det är okej. Att leva med strävan om perfektion är inte bara oerhört förgörande det är också omöjligt eftersom perfektion alltid handlar om ett steg till. Lite bättre. Det är absolut skillnad på barn och vuxna, men de argumentet håller inte när det ganska ofta handlar om destruktiva beteenden eftersom det bara skjuts på framtiden. Det gäller också alla ursäkter. Alla sätt att förminska sig själv. 


Gör en själv det en önskar att barnen gjorde öppnar man upp för att det skall ske. Äter massa grönsaker, städar upp med ett glatt humör, säger förlåt såfort en inser att en gjort något litet fel och framförallt lyssna på barnen. Hur kan en annars tro att det skall gå åt andra hållet? Dessutom, önskar man det inte för sina eller andras barn är det förmodligen ingenting du egentligen önskar dig själv heller. Vi skulle kunna kalla det win win. 

17 juni 2018

Det gröna guldet

Jag kommer med hö om tio minuter. Ett telefonsamtal lika fantastiskt som jag kan tänka mig det är när de ringer från  postkodmiljonären och berättar att en vunnit en stor hög pengar. Aldrig tidigare har det varit så eftertraktat och ödeläggande som nu. Det gröna guldet. Gräset. Hö och halm. Foder till djuren. Mer än det dubbla får en ge. För bristen som tog hårt på alla förra året väntas bli än värre nu. Om inte regnet kommer. Om inte allt klaffar. När en tar ett kliv ifrån blir det på något vis lättare att förstå. Varje grässtrå är värt sin vikt i guld. Allt är värt sin vikt i guld. 



Sen kom regnet. Balarna han knappt in under tak så kom det efterlängtade regnet. Svaret på frågan vilken min största lärdom är sen jag flyttade till landet är tveklöst att uppskatta regnet.